onsdag 19 december 2007

PS:

Hej då bloggen!
Det var allt.

måndag 10 december 2007

Nu....

Jag får hålla vad jag lovat. Lite sent, men men...
Här är filmen: Klicka på bilden. Välj sedan Kör. Ladda
ner och välj sedan Kör igen. Skynda på och gör rutan
stor( fyrkanten uppe till höger), filmen startar direkt.
Glöm inte ljudet!!! Viktigt! Tyvärr är ljudkvalitéten lite
dålig. Komprimeringen för att kunna visa den på internet
gjorde den sådan. Men jag lyckades fixa den någorlunda
ändå. Den fick bli lite mer minneskrävande. Trots detta
och att filmen inte är riktigt klar måste jag väl vara modig
nog att visa den ändå... Efter omständigheterna ( tidsbrist)
är jag faktiskt rätt så nöjd till sist. Jag var tvungen att
döda min älskling, vilket innebar ett lugnt slut på filmen.
Jag bytte låt, jag gillar den och är därför nöjd ändå. Det
blev ganska bra med ett annat slut. Nu har jag också
accepterat att jag inte alltid kan få som jag vill. Ha ha ha!
Hoppas att filmen kan ses!





...........................................................................


Gammal text:
Det kommer snart att ligga en länk här till
Flash-animationen som är den sista delen i
min gestaltning. Snart....

söndag 9 december 2007

torsdag 6 december 2007

You can do it



Jag springer i sirap...det är seeegt...
och går lååångsamt...

Ville egentligen göra färdigt min film innan jag
började skriva rapporten. Hann inte. Det har
verkligen varit en konflikt. Trots att processen
är viktigast.

Och sedan blev jag sjuk och trött... Skriver ändå.
Går inte att sjukskriva sig.



Och otroligt nog verkar det bli en rapport.
Tankarna har funnits länge och det är skönt
att få ut dem. Men nu gäller det bara att
få ihop det sista också.

you can do it, you can do it, you can do it
you can do it, you can do it, you can do it
you can do it, you can do it, you can do it

måndag 26 november 2007

Förvirringens fas

Nu är jag inne i förvirringens fas. Den korta Flash-filmen är i
stort sett klar. Men jag undrar vad jag har gjort. Resultatet
känns inte riktigt bra. Jag vet inte varför. Känslan av att vara
förvirrad är bekant. Den har jag upplevt varje gång under Bild-
och formutbildningen när något börjar bli klart. På ett sätt är
det positivt. Jag har medvetet gått in för att låta kreativiteten
få ett stort spelrum, dvs. kreativitet i den mening att man
skapar något nytt och att man inte på förhand vet vad man jobbar
mot. Då kommer alltid känslan av gungfly i slutet. Man är ju ute
på okänd mark och man vet inte var man har hamnat eller om
det bär. Men den här gången är känslan av att jag inte är riktigt
nöjd med resultatet starkare än gångerna innan. Jag måste
fundera på vad det är jag ska ändra på. Och varför. Och jag måste
låta någon annan ge kommentarer.

Under betänketiden har jag läst och börjat formulera min rapport
i huvudet. Litteraturen som jag var ute efter gick inte att hitta
på pedagogens bibliotek. Jag hade en frustrerad dag där med Eva
för några veckor sedan. Senare hittade jag däremot en hel del
på det "vanliga" biblioteket, vilket var förvånande. Pedagogens
utbud för oss som vill läsa om kreativitet och bildpedagogik är
obefintligt! Jag var grymt arg och frustrerad när jag gick
därifrån. Och tänkte att jag ska minsann, ska minsann, ska
minsann... Ja, jag vet inte vad. Sedan gick vi till fiket och vad
hittade vi där?? En otroligt retfull skylt på bordet...





torsdag 22 november 2007

Skapar och tänker

Usch vad svårt det är att lägga upp tankar kring filmen. Just nu
är det roligast att bara skapa animationer. Det krävs en hel del
tänkande som inte alls gör sig på bloggen. Dramaturg- och
animationstekniska bryderier typ. Och sedan när man behöver
pausa ifrån skapandet finns det alltid något att läsa... Just nu läser
jag om kreativitet och den skapande processen.

Då och då dyker det upp nya tankar som inte rör sig kring
tekniken. Mitt eget arbete genererar nya tankar. Som samtidigt
är gamla tankar. Det är tankar som har legat glömda och undan-
tryckta i minnesgarderoben. Dessa lockas fram av min egen film
som bygger på mina nya tankar. Som samtidigt är gamla tankar.
Que?

En nygammal tanke:
Vi människor verkar ha svårt att helt släppa kontakten med
det naturliga och " vilda". Ett exempel på det är krukväxter.
Ett annat är husdjur.


Min tama katt

Ingens vilda katt

tisdag 20 november 2007

Köra vidare

Det har gått lite långsamt och trögt ett tag. Jag har fått
acceptera att det är så. Men skam den som ger sig. Jag
kör vidare ändå. Såklart. Det går inte att bromsa sig ur
en uppförsbacke! ( Det är mitt viktigaste motto. Jag har
funnit att det stämmer.)



PS: Jag tar dock lite rast emellan varven...