Jag har tänkt på frånvaron av grönt. När det gröna får en
annan färg. När klorofyllet försvinner. När det gröna blir
rött och det röda blir brunt.När det gröna blir brunt direkt
utan att ta omvägen via rött. När det gröna dör. När vi
själva skapar frånvaron av grönt. Städer. Industriområden.
Utarmning av växtlighet. Förstörelse av bördig jord.
Regnskogsskövling. Öken som breder ut sig.
Jag har också tänkt på att allting bryts ner, försvinner och
dör. Att precis allting är förgängligt. Vi kommer att försvinna.
En dag kommer till och med solen att försvinna. Och därmed
livet på jorden.
Det är alltid vemodigt när växtligheten dör på hösten.
Mina solrosor ( solen) i olika stadier.
5 kommentarer:
Hej!
Dina höstsolar ser ut som aliens.. Imorgon är sal 610 bokad men vi ses väl utanför klassrummet antar jag.
Hälsningar Marie.
YES! Äntligen kom så dina solrosor. Kram!
suck,vemodigt men vackert
Solrosorna är väldigt vackra när dom vissnat.
Appropå grönt och höst och allt...
För ett par veckor sedan reflekterade jag över att Asken fäller sina löv gröna,,, det har jag aldrig tänkt på förut.
Allt är kanske förgängligt men det uppstår hela tiden något nytt. Solrosornas frön ger nya blommor till nästa år, mat till fåglarna så att de orkar flyga långt och möta solen någon annanstans. Gillar tanken på vår...
Skicka en kommentar